Häromkvällen var våra 2 minsta änglar på väg att lägga sig, och började ivrigt bråka om vem som skulle få ha Ferdinand (vovven) i sin säng...

Det slutade med att vi kom överens om att de skulle sova tillsammans och ha honom båda två. Det hade kunnat vara färdigt där, men inte då...

Jag sprang upp och ner som en maratonlöpare och avbröt den ena striden efter den andra, vilket resulterade i att jag (faktiskt..) blev rätt irriterad.. :O

Jag sa att jag inte visste vad jag skulle tro, och i den meningen läste tydligen Louise in att jag inte ville ha dem som mina barn...:P

- Jaha! Ja, jag ska väl flytta nån annanstans då! Jag ska väl försvinna från världen så du slipper ha mig! osv osv.. 

(hur hon fick det jag sagt att betyda det vet jag inte, men men..)

Jag förklarade igen att jag bara tyckte att man ju inte ska vara dum med dem man tycker om, och att man inte ska göra varann illa med varken ord eller annat, och det blev lugnt, jag kramade dem igen och gick ner...

Efter en liten stund (ca 1 min eller 2...) hör jag ett avgrundsvrål där uppe och rusar upp ännu en gång.

Jag; -Vad är det frågan om egentligen??

Emmy svarar; -Louise sa att hon skulle stoppa mig i en kartong och skicka mig till Afrika! :(

Louise, som numera ligger i sin egen säng, skriker upprört; -Näe Emmy!! Du bara ljuger och ljuger!! Jag sa faktiskt Amerika!

Hahahaha :) Jag förklarar igen att de inte ska vara elaka och att man ska kunna somna som vänner. Sen säger jag (i min upprördhet..) -Ni ska faktiskt vara glada att ni HAR syskon, det finns ju de som inga har..

Efter det går jag återigen ner, men hör efter nån minut till att det snörvlas däruppe.. Så jag går upp (IGEN!)...

-Vad är det NU då? frågar jag som en riktig surpuppa (konstigt att man var lite upprörd??).

-Men mamma! Tänk om Madde eller Ida skulle dö! gråter Louise fram med kinder våta av tårar..

(Usch! Vilken kass mamma jag är, tänker jag för mig själv, som kastade ur mig det där sista..!)

Blev ännu mer kramande och tröstande och förklaringar, men till slut (efter ca 1h bråkande och gråtande) kunde jag för sista gången gå ner och det var tyst i deras sovrum och de somnade..

Kanske av ren utmattning efter allt gråt och bråk... ;)

Det lustiga är att man ändå nånstans inuti måste le för sig själv, åt att de verkligen tolkar allt man säger på sitt eget sätt.. ;)

Jag älskar dem! 

....och jag vet att de älskar varann också...;P

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag är det en vecka sedan jag blev sjuk, och det är fortfarande inte helt bra.. Hostar hela nätterna och kan inte sova, så jag vaknar med huvudvärk varje dag.. Tät och snuvig och nyser och snorar..skiiitless!! Försöker tänka positivt, att det bara...

Har ju haft typ söndag idag eftersom man jobbat helgen.. Dessutom har jag mått så jävulskt dåligt hela dagen. Är jätteförkyld (och har varit det sedan tisdag kväll..) men eftersom det är som det är med mitt jobb så får man bita ihop och försöka orka ...

Den här dagen har varit helt fantastiskt kort.. Har bara rännt runt och gjrt en massa ärenden inför i morron. Det hade kunnat gå ganska snabbt, men eftersom halva stan också skulle ut och handla eller färdas genom stan precis samtidigt, så tog det ...

...så är livet helt perfekt! Eller alldeles snart är det 100% (när Ida kommer och är hemma med oss..)  Har vår älskade Madelene hemma nu och det kan ju bara inte bli bättre än att ha hela familjen hemma! ;) Så klart så kommer hon ju att varva oss...

Har haft lite kliande i fingrarna senaste tiden, så jag scrappade lite saker.. Det finns många vi ska fira i sommar, så det kan ju vara bra att det finns lite att ge bort, tänkte jag.. ;)   Först gjorde jag en bil... Lite mycket pillergöra, men...