Ibland är livet hårt och orättvist..

En kamp för att klara sig igenom minuter och sekunder..

En känsla av makktlöshet och frustration,

för att man inte kan göra nåt åt det man vill göra nåt åt..

Som förälder är den kampen ännu mer påfrestande, eftersom det är det naturliga att man ska ta hand om sitt barn, så när man inte KAN göra nåt så känner man sig så värdelös.. Trots att det inte är nåt man ska känna sig så för! :(

Att ha ett barn som mår dåligt, på vilket sätt det än må vara, är precis en sån situation när man känner sig otillräcklig, till och med fast man gör ALLT som står i ens makt just då..

Min "lill"-kusin och hans sambo går igenom det värsta man kan som förälder just nu, när deras lilleman blivit flyttad med helikopter till Neurologen i Umeå för att kolla om det kan vara en inflammation eller liknande i hjärnan, som drabbat honom.. :((

Bara tanken på att vara inne i det helvette de är i, får mig att rysa.. Ovissheten är ju alltid det värsta, så jag hoppas verkligen att de hittar felet snabbt, så de kan hjälpa honom..lillgubben... :(

Jag håller tummar och allt annat för att allt ska gå bra och att han ska bli frisk snart, så de får komma hem! 

<3---<3---<3---<3---<3---<3

Från tråkigheterna till glada nyheter..

Madde är hemma nu! :))

Hon stannar dock inte så länge, men varje dag är värt allt! ;)

Ska komma in med lite bilder på henne och syrrorna senare, men ville bara tala om att jag äntligen får rå om henne lite igen.. ;)

Nu är det kväll, och jag ska tända ett ljus.. Ett ljus som får brinna för alla de jag tänker på, bryr mig om och älskar, och för de jag saknar.... ni finns i mitt hjärta alltid! <3